Pensionen i valspurten

Nu är det inte många dagar kvar till valet och då är det dags för partierna att servera valfläsket. Som vanligt är det mycket pensioner i fläsket. Vi har tittat på vad partierna lovar att göra med pensionerna om de vinner valet.

Den tydligaste vattendelaren handlar om pensionsavgifterna. V, MP och S vill höja den, det vill inte M, L, KD, SD och C. Detta är inte ett vallöfte som kan genomföras i första taget, eftersom det inte är Riksdagen utan Pensionsgruppen som fattar beslutet och där har frågan stått stilla i flera år. Det är Pensionsgruppens uppgift att förhindra att vallöften förstör pensionssystemet. Men med en rödgrön regering kan frågan väckas till liv på nytt.

En annan vattendelare mellan Tidöpartierna och V-MP-S handlar om pensionsåldern. Tidöpartierna vill belöna dem som arbetar längre, och göra det lättare för äldre att stanna kvar på arbetsmarknaden. De rödgröna vill ge mer till dem som vill eller måste gå i pension före riktåldern.

Parti för parti
Vi har valt att lägga partierna i bokstavsordning, eftersom ingen vet hur regeringsunderlaget kommer att se ut.

Centerpartiet vill ersätta dagens tillfälliga inkomstpensionstillägg med en långsiktigt hållbar höjning av de inkomstgrundade pensionerna. Höjningar ska ske inom ramen för det ordinarie systemet, inte genom bidrag från statskassan.

Kristdemokraterna vill lägga ytterligare ett år till det som kallas barnaår. Det innebär att föräldrar som väljer att vara hemma och ta hand om sina barn tjänar in full pensionsrätt de fyra första åren efter barnets födelse, oavsett om föräldern arbetar deltid eller är hemma och tar hand om sitt barn. Om KD får bestämma blir det fem år.

Liberalerna vill ta bort skillnaden i skatt mellan arbetsinkomster och pensioner. De vill också återinföra det individuella pensionssparandet och göra upp till tusen kronor per månad avdragsgillt. “Reformen skulle göra att det blir skattemässigt gynnsamt för breda grupper, till exempel sjuksköterskor, lärare och ingenjörer att spara till ålderdomen”, heter det i partiets programförklaring.

Miljöpartiet går den andra vägen och vill höja den skattefinansierade garantipensionen, som är motsatsen till den arbetsrelaterade. Den får man även om man inte har betalat in en krona till pensionssystemet. MP vill också att AP-fonderna ska få hårdare hållbarhetskrav “så att de ges samma tyngd som kravet på avkastning”.

Moderaterna har hittat på det nya “har jobbat-avdraget”, som ska ge sänkt skatt för “arbetsrelaterade pensionsinkomster”, som allmän pension och tjänstepension. De vill också sänka skatten för dem som fortsätter arbeta efter pensionsåldern.

Socialdemokraterna vill införa en “behovsprövad övergångs- och arbetarpension åren före riktåldern”. Den ska kunna sökas före riktåldern, i syfte att göra den allmänna pensionen högre den dagen man går i pension. Partiet anser att den samlade pensionen i snitt bör motsvara 70 procent av slutlönen. Detta ska finansieras med högre pensionsavgift. De vill också se en “jobba tidigt-bonus” för att de som går i arbete tidigt i livet ska få bättre pension.

Sverigedemokraterna har inga konkreta förslag som handlar om pensioner, bara allmänt hållna formuleringar. De bjuder på båda perspektiven: “De människor som har blivit utslitna av ett långt och krävande yrkesliv ska inte tvingas stanna kvar på arbetsmarknaden mot sin vilja. Samtidigt ska de som känner sig kapabla och vill fortsätta sitt yrkesverksamma liv erbjudas incitament att stanna kvar på arbetsmarknaden.” Även här dyker partiets migrationspolitik upp: “Massinvandringen är och har varit en stor kostnad för pensionssystemet. När vi blir fler som ska dela på samma mängd pengar går det inte ihop.”

Vänsterpartiet vill att inkomstpensionerna ska höjas så att alla får en pension som motsvarar minst 60 procent av lönen. De vill också att “den som har arbetat ett långt arbetsliv och slitit ut sig får möjlighet att gå i pension i förtid utan att det belastar pensionen”. Båda förslagen ska finansieras med högre pensionsavgift.